Centerpartiet har hamnat i en position på den ideologiska kartan där jag tror många (tidigare och nuvarande) partisympatisörer inte känner igen sig när det gäller deras politik inom flera politikområden. Ett område är naturligtvis inom det rovdjurspolitiska området där statsrådet Carlgren (c) inte tydligt intagit den förväntade ställningen för de problem som de facto upplevs av lokalbefolkningen i de områden som drabbats hårt av den täta vargstam som idag finns i mellansverige. 
 
Många traditionella centerpartisympatisörer som jag varit i kontakt med blir allt mer tveksamma vart landsbygdspolitiken, som tidigare varit så stark inom partiet, har tagit vägen? Varför ställer inte Centerpartiet sig upp rakryggad och försvarar landsbygsbefolkningen i denna fråga? Framför allt är frågan berättigad mot bakgrund av partiets historia och politiskt/ideologiska tradition och (starka) koppling mot LRF - partiets idelogiska arv. Det var inte länge sedan statsrådet Carlgren skrev en debattartikel om krafttag mot illegal jakt på stora rovdjur i DN debatt - ett problem som är av kriminell karaktär, men är detta den primära problematiken i denna sakfråga som förtjänar detta mediautrymme? Är det detta traditionella partisympatisörer förväntar sig läsa? Där polisen ges utvidgade befogenheter att börja rota runt i bagageutrymmen i landsbygdsbefolkningens bilar? Nej, jag tror (defintivt) inte det var denna typ av utspel de förväntade sig. Snarare uppträder statsrådet Carlgren som jag upplever det nu i panik.
 
Min bedömning är att Centerpartiet de senaste åren har antagit en (annan) strategi mot att bli ett allomfattande parti där de satsar på att ta väljare ifrån närmast sagt alla samhällsgrupper - oberoende geografisk lokalisering. Samtidigt kan vi se att Stureplanscentern med Carlgren i spetsen har tagit för sig allt mer, vilket innebär att Centerpartiets samtida politik inte känns igen för den traditionella centerpartiväljaren med förankring på landsbygden. Med anledning av Centerpartiets samtida politiska inriktning är min bedömning att partiet snarare försöker bli ett borgerligt alternativ till miljöpartiet, med en tydlig "miljöprofil", och där bevarandet av vargen överskrider lokalbefolkningens problematik. Samtidigt har också Centerpartiets ideologiska kurs vridits kraftigt om där partiets ledare Olofsson numera sväljer ner federalism med liberalism. Begrepp som vederbörande inte verkar känna sig hemma i, och som heller inte den traditionella partisympatisören identifierar sig med. Därmed får alltså den traditionella Centerpartipolitiken med den socialkonservativa värdegrunden med förankring i myllan stryka på foten. Den intressanta framtidsfrågan för Centerpartiet är naturligtvis om deras strategi kommer att lyckas - dvs att fånga väljare från alla samhällets grupper och geografiska hörn (inkluderat centrala/urbana områden). Som jag ser det finns det inget som tyder på detta idag. Ser vi tillbaka på centerpartiets valresultat så har det de sista två valen pekat i fel riktning utifrån partiets horisont. Efter valet 2010 backade partiet ytterligare med 1,32 procent och fick (endast) 6,56 procent av rösterna jämfört med valet 2006. Ser vi på SIFO:s senaste väljarbarometer för januari 2011 så ser vi att partiet backar rejät - ända ner till 4,7 procent. Samtidigt ska vi komma ihåg att partiet inför valet 2010 slet med opinionen (våren 2010). Periodvis var partiet långt nere där 4 procentspärren lurade kring hörnet. Frågan är egentligen hur många stödröster partiet egentligen fick valet 2010 där en del av väljarna befarade att det fanns viss risk för att partiet skulle åka ur riksdagen? 
 
Som ovan visat är partiet nu under 5 procent i senaste väljarbarometern från SIFO - frågan är hur väljarbarometerns siffror ser ut inför valet 2014, om nuvarande politiska kurs upprätthålls och de inte finner tillbaka till sina rötter? Då kan centerpartiet vara ute av riksdagen. 
 
/ Freddy Kjellström med statsvetarglasögonen på...